Efter Högsta domstolens beslut
Glädje i Ojnare
Foto: Robert Svensson
I morse kom beslutet som fick naturvårdens försvarare att jubla. Högsta domstolen upphäver domen från 2012 som gav Nordkalk tillstånd att påbörja arbetet med en kalkstenstäkt i Ojnareskogen. Nu skickas ärendet tillbaka till mark- och miljödomstolen.
Högsta domstolen tar även upp den bristande hanteringen av Artskyddsförordningen som ett skäl för återvisningen av ärendet:
"Bolagets ansökan om att få bedriva en verksamhet som kan påverka Natura 2000-områden ska alltså bedömas vid en samlad prövning. Prövningen bör omfatta också frågan om det ska ges dispens från förbuden enligt artskyddsförordningen, eftersom den frågan har tagits upp till behandling i Mark- och miljööverdomstolens nu överklagade dom om tillstånd."
Läs hela domen här
Inbjudan till Forskningsresan 2013
Skellefteå 14-18 augusti
Hej alla skogens vänner!
2012 arrangerades Forskningsresan i Skellefteå för första gången. På grund av tidsbrist så blev det en kortare variant med enkelt boende etc. Denna tillställning blev mycket uppskattad så vi kommer även att arrangera Forskningsresan 2013 i Skellefteå och målet är nu en fullstor resa.
Forskningsresan är en flerdagarskurs ute i skogen där deltagarna tillsammans besöker naturskogar och andra skogar med höga naturvärden. Vi dokumenterar naturvärdena och njuter av skönhetsupplevelsen samt möjligheten att få dela erfarenheter med varandra och att umgås med likasinnade.
Forskningsresan vill visa upp unika skogsmiljöer och samtidigt lära ut hur man bedömer naturvärden i naturskogar och andra skogsbiotoper som är viktiga för hotade arter. Vi diskuterar och tar lärdom av varandra om hur man kan jobba vidare för att skydda dessa viktiga biotoper från avverkning och annan exploatering.
Read more: Inbjudan till Forskningsresan 2013
Öppet brev till Sveaskog
"Ser fram emot svar utan halvsanningar"
Bästa Johan Ekenstedt och Anette Nordlund
Sveaskog slutavverkade i vintras den hänglavsrika myrskogen i Norravan i Arvidsjaurs nordvästra utmarker. En skog som kunnat vara skillnaden mellan liv och död för renarna en snörik vinter som denna, och som jag i mer än två år försökte få Sveaskog att spara.
Så här såg skogen ut innan Sveaskog högg den:
Sveaskog hugger i myrskogsimpediment
De två bifogade bilderna är tagna i mars i år och visar hur skogen ser ut idag. 
Foto: Björn Mildh
Norravan ligger i ” Renens viktiga område inom beteslandet” i Ståkke sameby.
Låt oss därför titta närmare på det ”Samråd med rennäringen 2008” som Sveaskog hänvisar till men inte ville skicka kopia av.
Ur protokollet framgår följande:
Samrådet hölls 19.3.2008. Det var alltså fem år gammalt när skogen höggs!
Samrådet omfattade inte bara den aktuella hänglavskogen, utan tre olika skogar i området på sammanlagt 100 hektar! Sveaskog krävde kalhyggesbruk med slutavverkning och markberedning i alla, vilket gör dem värdelösa som renbetesmark för ett halvsekel framåt.
Sveaskogs och andra skogsbolags argumentering vid sådana samråd om flera skogar samtidigt är också välkända: ”Om vi inte får ta den här skogen, måste vi få ta den där i stället, vi måste ju avverka”.
Det slutar efter ett antal år med att ingen av skogarna står kvar.
Ur protokollet ses att endast två personer deltog. Det var Sveaskogs lokala chef i Arvidsjaur (känd bland annat för vägbygget vid Dippavägen), och en företrädare för Ståkke sameby. Alltså ett samråd mellan fyra ögon där Sveaskog satt med alla trumf på handen.
Så gick ”samrådet” till om den hänglavsrika naturskogen som Sveaskog högg.
Är det därför Sveaskog / ni så ivrigt propsar på dialog med mig mellan fyra ögon?
För att andra, vars ord väger tyngre än mina, inte skall få veta att något skamligt har förevarit och ställa Sveaskog till svars?
Skogsbolagen missbrukar sitt övertag vid samråden. Reglerna måste ses över.
Låt samerna bestämma hur samråden skall gå till i praktiken.
Ser fram emot ett uppriktigt och tydligt svar av Sveaskog, utan halvsanningar och vilseledande manövrar.
Med vänlig hälsning
Björn Mildh, ideell naturvårdare
medlem i Skydda Skogen och Naturskyddsföreningen
Skogsläger i hotat område i väglöst land
22-27 juni 2013
Välkommen med ut till vår hjärteskog Karats-Råvvåive!
Vi har kämpat i fyra år för att rädda detta fantastiska område, du får gärna komma med i kampen tillsammans med oss.
Karats Råvvåive Vildmark är ett cirka 12 000 hektar stort skogsområde i den sydvästra delen av Jokkmokks kommun. Området gränsar bland annat till Pärlälvens fjällurskogsreservat. Här finns myrar, sjöar, lågfjäll, vridna gammeltallar och snirkliga fjällbjörkar… Delar har brukats under olika tidsperioder, men som helhet har området fortfarande naturskogskaraktär. Stora delar är urskogsartad skog. Det finns möjlighet att vandra flera mil utan att stöta på vare sig vägar eller människor. I Sverige är idag cirka 95 procent av skogen starkt påverkad av skogsindustrin, vilket gör ett så stort sammanhängande och oskyddat område som det här till något ovanligt och extra värdefullt.
Området har inventerats av Skydda Skogen, Fältbiologerna och Naturskyddsföreningen under 2008-2012. En rapport med dokumentation av områdets naturvärden skickades till länsstyrelsen i Norrbotten och Naturvårdsverket redan i januari 2009. Naturvårdsverket och länsstyrelsen i Norrbotten håller med om att området har väldigt höga naturvärden och borde skyddas. Men än så länge saknas ekonomi och handlingskraft från regeringen för att området ska kunna räddas för framtiden. Vi vill därför åter föra uppmärksamheten till vår hjärtevän. Denna gång med fokus på att uppleva och synliggöra vad det är som är så unikt med ett landskap som fått stå orört. Utan att vara biologiskt kunnig kan man genom sina mänskliga sinnen inspireras av natur som fått vara som den är.
Read more: Skogsläger i hotat område i väglöst land
dn.se: "Regeringen nonchalant i hantering av artprojektet"
I onåd hos Eskil Erlandsson
"Svenska artprojektet ska bantas. Just när kartläggningen av landets biologiska mångfald pågår som mest intensivt hotas våra biologiska samlingar av Landsbygdsdepartementets spariver. Riksdag och regering måste få upp ögonen för samlingarnas betydelse innan det är för sent, skriver ledande forskare."
Läs mer här
Länk till Svenska artprojektet
Skydda Skogens medlemsforum
Mötesplats för medlemmar
Här kan du tillsammans med andra medlemmar diskutera skogs- och miljöpolitik, naturnära skogsbruk, social hänsyn och mycket mera. På Skydda Skogens forum kan du även delta i att utarbeta och planera föreningens verksamhet, strategier genom att gå med i olika aktions- och arbetsgrupper. Här hittar du också Skydda Skogens kalendarium för kommande aktiviteter.
Skydda Skogens forum
Remissvar från Skydda Skogen om förslag till riksintressen för vindbruk
Vindkraft får inte ställas
mot biologisk mångfald
Bruna Bergen gammelskog i sydöstra Örebro län. Foto: Skydda Skogen 2011
Föreningen Skydda Skogen riktar i ett remissvar stark kritik mot Energimyndighetens förslag om att utpeka ett stort antal naturskyddade områden som riksintressen för vindbruk.
Föreningen Skydda Skogen ser vindkraft som en viktig del i omställningen till ett samhälle med en hållbar energiproduktion. Sverige behöver bli ett föregångsland när det gäller fossil- och kärnkraftsfri energiproduktion, och därför är det önskvärt att andelen producerad energi från vindkraft i Sverige ska öka. Samtidigt är det lika viktigt att också minska den totala energianvändningen; genom energieffektiviseringar och en minskad energikonsumtion.
Utbyggnad av vindkraft får dock aldrig ske i konflikt med andra viktiga intressen, såsom natur- och kulturlandskapsvård, friluftsliv eller rennäring. De framtida konsekvenserna av dagens utarmning av biologisk mångfald beräknas vara minst lika stora som klimatförändringarnas troliga konsekvenser. I en situation då olika intressen ställs mot varandra måste de ickemänskliga delarna av naturen gå först. Ekosystemens krav för långsiktig hållbarhet är inte förhandlingsbara. De är dessutom en förutsättning för människans överlevnad. Däremot har vi människor många valmöjligheter för hur vi kan ställa om vårt samhälle.
När man går igenom de utpekade riksintressena för vindindustri står det klart att Energimyndigheternas urvalskriterier allt för ofta slår mot natur- och kulturvärden, förutsättningar för mångbruk (ekoturism, renskötsel, rekreation etc.), just därför att man väljer att peka ut områden långt bort från huvudkonsumenterna av energin som ska produceras. I första hand bör en noggrann utredning utföras som syftar till att undersöka förutsättningarna att bygga ut vindkraften i områden som redan är bullriga och/eller har en störd landskapsbild, såsom nära motorvägar, nära industrier och utanför större städer. Föreningen Skydda Skogen ifrågasätter om glesbygdsbefolkningens utsikt från fönstret är mindre värd än storstadsbornas? Värt att beakta är också energiförlusterna då energi ska transporteras från norra till södra Sverige, eller från glesbefolkade skogslandskap i mellan- och Sydsverige till industrier nära städer, samt de transportbegränsningar som redan idag finns på stamnätet.
Sammanfattningsvis efterlyser vi en mer grundlig analys av hur olika samhälleliga behov ska balanseras mot varandra. Sverige har sedan decennier tagit på sig att arbeta för en hållbar utveckling, i vilken den ekologiska delen är den som bestämmer ramarna för vad som är möjligt ekonomiskt och socialt. Områden som sedan tidigare utsetts som värdefulla för exempelvis biologisk mångfald måste till varje pris undvikas att samtidigt bli utpekade som riksintresse för vindkraftsexploatering.
Läs hela remissvaret här
Löften till samerna endast tomma ord
Sveaskog avverkar
värdefull hänglavsskog
Hänglavsrik myrskog, just sådan skog som är av största betydelse för renarna som vinterbete. Foto: Björn Mildh
Naturvårdaren Björn Mildh har för skogens och berörda renägares sak fört en dialog med markägaren Sveaskog angående den planerade avverkningen vid Norravan, i utmarkerna norr om Arvidsjaur. Det är en lågproduktiv naturskog med mycket hänglav, vilket gör den viktig som vinterbete för rennäringen. I lönndom har skogen nu avverkats.
- Jag uppfattar detta som en ren maktdemonstration, säger Björn Mildh från Skydda Skogen. Vi hade ett möte hemma hos mig med Johan Ekenstedt och Anette Nordlund från Sveaskog den 5 februari om företagets skogsbruk. Johan nämnde inte ett ord om att Sveaskog redan huggit hänglavskogen. Just nu, denna snörika vinter när renarna svälter, hade skogen behövts mer än någonsin.
I dialogen har även samernas situation och underläge vid samråd om kontroversiella avverkningar i renbeteslandet lyfts fram. Antalet arbetstillfällen i inlandet är begränsade, och det är därför inte ovanligt att renägare även har uppdrag åt skogsbolagen med exempelvis röjning och plantering. Därför är Sveaskog på samråden ofta även många rensöktande samers arbetsgivare – och därmed finns en beroendesituation som inverkar på samrådsprocessen.
- Då vi påpekat detta har Sveaskog kallat det för osaklig kritik, säger Björn Mildh från Skydda Skogen. För samerna är ett samråd om en skog inte bara ett isolerat, enskilt ärende. De skall ju fortsätta leva med Sveaskog som motpart under överskådlig tid, med renskötsel, skogsbruk i renbeteslandet, nya samråd, behov av säsongsarbete med mera. De vet av erfarenhet vad det kan betyda för en hel by att komma på kant med ett stort och mäktigt skogsbolag. Att som Sveaskog gör, tala om två jämbördiga parter är därför medvetet strunt.
Så här säger en same med långvarig kännedom om samernas situation: ”Visst handlar det om utpressning, hela tiden. Renskötseln gör ständiga eftergifter där fina lavskogar ryker bara för att de absolut finaste och livsviktigaste skogarna skall få stå kvar. Samerna ser eftergifterna som den enda utvägen de har för att alls kunna fortsätta med sin näring”.
Därmed behöver Sveaskog inte själva tolka hur samerna ser på samråd och jämbördighet med bolaget. Samråden är en fråga om respekt och hederlighet, inte bara om den starkares rätt.
- Sveaskog ordar om att vilja ha en bra relation med samerna och utveckla samexistensen, avslutar Björn Mildh. Bolaget vill vara ett föredöme. I stället hugger man ner hänglavskogar som är livsviktiga för renarna. Så handlar inte den som menar allvar med sina ord.
Pressmeddelande Skydda Skogen 2013-02-18
Årets skogsmissbrukare 2012
blir Monika Stridsman
Skydda Skogens årsmöte har nu utsett “Årets Skogsmissbrukare 2012”.
Nominerade var:
Monika Stridsman, generaldirektör för Skogsstyrelsen.
Herman Sundqvist, skogschef Sveaskog.
Ulf Sandström, ordförande för SMF Skogsentreprenörerna.
Mårten Larsson, skogsdirektör i Skogsindustrierna.
Anders Hildeman, skogsansvarig IKEA.
Eskil Erlandsson, landsbygdsminister och storskogsägare
Utmärkelsen Årets Skogsmissbrukare 2012 går till Monika Stridsman
Motivering: För konststycket att omyndigförklara sin egen myndighet och på industrins uppmaning bl.a. göra om de undersökningar som visade på katastrofalt dålig miljöhänsyn vid avverkningar. Hon har nyligen gått till domstol för att ta ifrån ideella organisationer deras talan i miljömål. Ytterligare har hon, med åsidosättande av såväl sin egen integritet som allmänintresset, visat en sällsynt lyhördhet för sin högste chefs, landsbygdsminister Eskil Erlandssons, destruktiva, nyliberala ideer om skogsbruk.
Kort bakgrund: Redan under sitt arbete som Domänverkets chef för Jokkmokksreviret på 80-talet gjorde sig Monika Stridsman ökänd genom att bland annat låta hugga urskogarna i Sörberget, Ranesvare och Jelka-Rimakåbbå, varvid Sverige förlorade enorma och oersättliga naturarv. Sedan dess har resan fortsatt i samma riktning. Under sin korta tid som generaldirektör på Skogsstyrelsen har hon efter bästa förmåga tillgodosett skogsnäringens önskan om slappare miljökrav och mörkande av deras övertramp.
"Den 25e mars 1983 lät revirchefen Monika Stridsman meddela genom kronojägare Anders Hedlund att Sörberget skulle slutavverkas, kalhuggas, harvas, plöjas och planteras med Contorta - oavsett vad samebyn tyckte. Det var den tidens samråd. Vi använde området i tusentals år. Domänverket avverkade ett år, planterade Contorta efter tre år och sedan stack de därifrån. Samebyn är kvar. Det är nu trettio år sedan och det är helt svart under Contortan. Dom förstörde området för all framtid."
Apmut Ivar Koljok. Fd. ordförande, Samebyn Sirkas.
Föreningen Skydda Skogen
Thomas Tidholm, 070-5708098, Björn Olin 0733-342952
Ojnareaktivist friad i tingsrätten - åtalet ogillas
Avverkningen var olaglig
"Där borta begås brottet" ropar Daniel Heilborn i augusti 2012. Idag fick han och alla andra Ojnarekämpar rätt. Foto: Robert Svensson
Utdrag ur dagens dom:
Vad Daniel Heilborn har gjort gällande är att han genom sitt agerande har hindrat otillåten skogsavverkning. Huruvida den skogsavverkning som pågick i Ojnareskogen den 28 augusti förra året helt eller delvis var laglig eller inte är inte utrett i målet. Utredning saknas beträffande två frågor. För det första har det i målet inte framlagts någon utredning som anger om det vid den aktuella tidpunkten förelåg ett slutgiltigt tillstånd att på platsen avverka skog. Det torde dock vara att beteckna som allmänt veterligt att något slutgiltigt tillstånd inte fanns. För det andra finns det i målet inte någon utredning som visar vilken omfattning ett vid den aktuella tidpunkten eventuellt gällande tillstånd hade.
I avsaknad av sådan utredning ska utgångspunkten för den fortsatta bedömningen vara att den skogsavverkning som pågick den 28 augusti 2012 var olaglig. Utgångspunkten för tingsrättens bedömning kan alltså inte vara någon annan än att Daniel Heilborn genom sitt agerande har försökt att hindra något som var olagligt.
Läs hela domen här
Skogsbete
Mera djur i skogen!
Det ryktas om en köttskatt. Somliga anser att vi inte ska äta så mycket kött, eftersom produktionen ger upphov till koldioxidutsläpp.
Säkert äter vi för mycket, inte bara kött. Och man kan leva gott utan att alls äta kött, det är värt att påpeka. Men om vi gör det, och granskar utsläppen, ser vi att huvuddelen inte kommer från djuren eller själva konsumtionen, utan från produktionen av djurfoder, alltså från spannmål som odlas med massiva insatser av energi, huvudsakligen fossila bränslen. Inte minst produktionen av konstgödsel är synnerligen energikrävande.
I själva verket är det så att insatserna av energi, mätt i kcal, ofta överstiger vad man får ut av slutprodukterna. På så vis är jordbruket olönsamt.
Men vi måste inse att kött kan produceras på väldigt olika sätt. Viltkött kostar oss inga insatser av energi över huvud taget. Vi kan också hålla får och andra betesdjur på marker som inte kan användas till annat. De kan vinterfodras med hö som växer naturligt på ganska magra marker och behöver jämförelsevis små insatser av gödselmedel. Lämpligen djurens egen komposterade spillning.
Det är industriproduktionen av kött som bör beskattas för att minska. Annat både kan och bör utvecklas! Djur av alla slag behövs ju, deras spillning behövs, och de har alltid funnits i landskapet. Felet nu är den groteska koncentrationen på vissa platser och den totala frånvaron på alla andra. Ingendera är särskilt ekologisk.
De högförädlade nötkreatur som står i djurstallar nuförtiden klarar förvisso inte att leva på naturligt foder och lämpar sig dåligt för ett fritt liv. Men det finns raser som kan fungera bättre och ge ett friskare kött. Och varför inte släppa upp älgstammen igen? Vi har också gott om vildsvin och det finns rentav tamsvinsraser som skulle kunna hålla till på lämpliga ställen i skogarna.
Svensk natur är i själva verket utomordentligt lämpad för den här sortens extensiva djurhållning. Vi har stora arealer lämplig mark, och mer kan tillskapas med hjälp av betesdjuren själva.
Mångbruk var förr en självklarhet i skogen. Mycket av det som idag är fantasilösa virkesplantager, var då både skog och betesmark, med en helt annan mångfald. Gamla fäbodplatser vittnar om något som fortfarande vore möjligt.
Problemet är att våra skogar idag har kapats till nästan hundra procent av skogsbruket och utsätts för hård ensidig exploatering. Allt annat, t.o.m bärplockning betraktas på vissa håll som oönskad konkurrens. Men med bara lite vidsyn och intresse från myndigheter och markägare kunde skogarna få liv igen. ”Levande skogar” är f.ö. ett av riksdagen antaget mijömål. Det finns många skäl att låta det bli verklighet.
Ett nät av mindre slakterier skulle minska de ökända djurtransporterna och komplettera bilden av en sundare djurhållning.
Thomas Tidholm
Skydda Skogen bjuder in miljöministern till hotat område
Du har makt att agera, Lena Ek!
Välkommen
ut i skogen med oss
Härmed inbjuds du, miljöminister Lena Ek, till en exkursion i det värdefulla skogsområdet Karats Råvvåive Vildmark utanför Jokkmokk 19 juni 2013.
Skydda Skogen vill genom exkursionen visa på de höga naturvärdena samt diskutera vårt förslag om att genom bytesmark ge området ett långsiktigt skydd. Karats Råvvåive Vildmark ligger i den sydvästra delen av Jokkmokks kommun, bl.a. gränsande till Pärlälvens fjällurskogsreservat. Området består av ca 12 000 ha naturskog, myrar, sjöar och lågfjäll. Kärnan i området är väglöst land, och den begränsade påverkan av modernt skogsbruk ger området en vildmarkskaraktär som blir alltmer sällsynt i dagens produktionspåverkade skogslandskap. Hoten mot området är akuta eftersom det idag finns flera aktuella avverkningsanmälningar. Senast i höstas avverkades en del av området - och oersättliga naturskogsvärden föröddes.
Vi vill visa miljöministern detta magnifika område, med månghundraåriga tallar, uråldriga granar och dess mosaik av myrar, silverfuror och lågfjäll som vid klart väder har utsikt ända mot Sareks toppar. Området har inventerats av Skydda Skogen, Fältbiologerna och Naturskyddsföreningen under 2008-2012. En rapport med dokumentation av områdets naturvärden skickades till länsstyrelsen i Norrbotten och Naturvårdsverket redan i januari 2009. Tillräckliga medel för att ge området ett långsiktigt skydd har dock saknats, och därför kräver vi nu politiska krafttag så att inte möjligheten att freda detta unika ännu oskyddade område går oss och framtida generationer förbi.
Du har makt att agera Lena Ek!
Välkommen ut i skogen med oss.
Vänliga hälsningar
Skydda Skogen
Recension
Viktigt budskap i bok
om skogsavverkning
Deforestation: Why YOU Need to Stop it NOW, av L. F. Collingwood (fri översättning av titeln: Skogsavverkning: Varför DU måste stoppa det nu)
Bokens huvudsakliga budskap är att vi som konsumenter, och individer, måste ta ett personligt ansvar för att förhindra skogsavverkning och annan miljöförstöring. Om vi inte gör det, kommer ingen annan att göra det. Mahatma Gandhis budskap ”Var den förändring som du vill se i världen” löper som en röd tråd genom boken.
Collingwood menar att statsmakterna inte kommer att ta något riktigt eller effektivt ansvar eftersom de styrs av de stora företagen. Han förklarar hur och varför det är så. De flesta miljöorganisationer står maktlösa inför att nå verkliga förändringar. De dras antingen in i processer där företagen dominerar eller får företag att framstå som ”gröna” genom att samarbeta med dem. Det sistnämnda är en del av företagens vilseledande och falska marknadsföringsstrategier, s.k. grönmålning (greenwash).
Collingwood menar att varje konsument kan agera effektivt genom att sluta köpa varor som har en skadlig miljöpåverkan. Detta inkluderar i princip allting, men boken ägnar extra uppmärksamhet åt palmolja, sojabönor och biffkött. Vi bör istället ägna oss åt s.k. positiv konsumentaktivism där vi selektivt spenderar våra pengar på verkligt hållbara varor som t.ex. ekologiskt producerad mat. Varje gång vi köper något måste vi fråga oss själva: ”Vad blir konsekvenserna för miljön? Behöver jag verkligen det här?” Detta blir vår röst i en större politisk skala.
Boken startar med att förbehållslöst kritisera det globala ekonomiska systemet som i boken benämns ”konsumentindustrialism”. Industrialiserade ekonomiska system är alla ytterst baserade på beslagtagande av naturkapital och omvandling av detta till skräp som ingen behöver. Denna process förorenar dessutom planeten. Systemet är beroende av avfallsproduktion vars strategi baseras på bl.a. engångsvaror, onödiga förpackningar och förutbestämda bäst före-datum. Därutöver bygger hela systemet på fossila bränslen vilket gör det extremt ohållbart. Dessa ändliga bränslen, framförallt olja, har under 1900-talet bidragit till vår höga socialekonomiska standard, vilket i sin tur är ohållbart. Collingwood diskuterar, med bestämdhet, dessa ämnen vitt och brett och går in på djupet på termodynamikens andra huvudsats (entropi) och oljeproduktionstoppen (peak oil – att oljan kommer att ta slut).
Även avskogningens historiska perspektiv behandlas. Skogen utgjorde det största energikapitalet innan de fossila bränslena gjorde sitt intåg.
Read more: Recension
The Swedish Forestry Model
Ny avslöjande film
Se filmen här
Den svenska skogsbruksmodellen marknadsförs som en framgångssaga och den svenska skogsindustrin sprider bilden av att deras produkter kommer från ett långsiktigt hållbart skogsbruk där stor hänsyn tas till miljön.
Verkligheten är en helt annan.
Föreningen Skydda Skogen arbetar för att skydda de sista återstående gamla naturskogarna och verkar för ett miljömässigt hållbart skogsbruk.
Stöd det arbetet du också!
Ekonomiska bidrag från Sverige:
Plusgiro: 504609-9
Från utlandet:
IBAN (24 tecken): SE24 9500 0099 6018 0504 6099
BIC: NDEASESS
Svensk version
Skydda Skogens filmprojekt
Filmaren Björn Olin med en av sina egenhändigt byggda helikoptrar. Foto: Robert Svensson
Den här filmen markerar avstampet i vår ambition att med film visa världen vad som pågår i våra skogar. I skogsdebatten finns det många intressenter och det kan vara förvirrande att bearbeta alla ställningstaganden. Vi hoppas att folk nu lättare skall kunna se vad som händer och bilda sig en egen uppfattning om det svenska skogsbruket.
Filmen har producerats med två huvudsakliga tekniker; time-lapse och flygfoto från radiostyrda farkoster. Till vårt förfogande har vi nu en av Sveriges mest avancerade flottor av obemannade luftfarkoster för fotografi.
Dessa farkoster kommer att ha en central roll i Skydda Skogens kommande arbete med film.
Historien började 2007 när jag blev utskickad som fotograf till ett kalhygge. Jag insåg då att jag från marken inte rättmätigt kunde visa omfattningen av skogsbrukets konsekvenser. Då föddes idéen om en flygande kamera. Den idéen har idag utvecklats till ett företag som lyfter proffskameror för att producera allt från stillbildsfotografi till spelfilm.
Som ett perfekt komplement till detta har vi också i vårt nätverk fotografen Peter Lydén. Peter är en av de mest hängivna innovatörerna på nydanande filmtekniker från marken. Filmens budskap har förädlats och framförts av vår copywriter och berättarröst, James Greenfield.
Björn Olin
Skogsindustrierna bluffar om skyddad skog
Vid första anblick på kartmaterialet på Skogsindustriernas webbsida: skyddadskog.se (till vänster) framstår det som att nästan all produktiv skogsmark i Sverige är skyddad. När man börjar titta närmare kan man till exempel konstatera att de största områdena av det som påstås vara formellt skyddade skogar i nordvästra Sverige, består av kalfjäll, lågproduktiv fjällskog och myr. Kartan till vänster visas på hemsidan skyddadskog.se. Små reservat och avsättningar visas med radikalt överdriven storlek, upp till tusentals gånger större än deras egentliga storlek. Kartan till höger återger samma data fast med mindre överdrift. Klicka här för att se större bild.
Skogsindustriernas webbsida
skyddadskog.se
en bluff
Det svenska branschorganet Skogsindustrierna där bl.a. skogsbolagen Sveaskog, Bergvik skog (Stora Enso), SCA och Holmen skog ingår, har publicerat en webbsida på engelska och svenska: skyddadskog.se, med en karta över vad de vill hävda är skyddad skog. Där görs gällande att så mycket som 25 procent (!) av den svenska skogen är skyddad och att det svenska skogsbruket är miljömässigt hållbart. Föreningen Skydda Skogen har granskat både kartan och de siffror som publicerats och konstaterar att kampanjen är en stor bluff.
Skogsdebatten i Sverige handlar inte minst om hur mycket produktiv artrik skogsmark som är skyddad och hur mycket som behöver skyddas för att vi ska nå det svenska miljömålet att alla naturligt förekommande arter ska kunna leva vidare i livskraftiga bestånd. Vidare har Sverige häromåret undertecknat ett avtal i Nagoya, Japan där vi lovar att skydda minst 17 procent av skogen till år 2020. Ledande forskare varnar för att Sverige är långt ifrån att nå målen, medan det ligger i Skogsindustriernas intresse att så mycket som möjligt av den produktiva skogsmarken är tillgänglig för skogsbruk. Det är därför industrin publicerat de starkt överdrivna siffrorna, menar föreningen Skydda Skogen.
- Skogsindustrierna hävdar att vi redan skyddar för mycket. Men enligt officiell statistik är mindre än 4 procent av den produktiva skogsmarken i landet formellt skyddad undan exploatering. Nedom den fjällnära skogen är siffran så låg som 1,6 procent, säger Viktor Säfve, ordförande i föreningen Skydda Skogen.
Föreningen Skydda Skogens granskningar av Skogsindustriernas kampanj "skyddad skog" visar att stora delar av det formella skyddet på kartan består av kala fjäll, och att allt från golfbanor, sjöar, bergtäkter och naturreservat som saknar skydd från skogsbruk, finns inritade som skyddad skog.
- Jag har på föreningens uppdrag granskat en lång rad av de områden som Skogsindustrierna hävdar är formellt skyddad skog och kan konstatera att så inte är fallet i en betydande andel av dessa. Det här är ett uppenbart försök att vilseleda politiker och industrins kunder om det egentliga tillståndet i skogen, säger Björn Olin, Skydda Skogen.
Föreningen Skydda Skogen ifrågasätter också att Skogsindustrierna redovisar frivilligt avsatta skogsområden som skyddad skog.
- Vi är starkt kritiska till att s.k. frivilliga avsättningar finns med i någon statistik över skyddad skog, eftersom sådana idag saknar långsiktigt skydd, inte är markerade i fält, inte heller kvalitetsgranskade av oberoende experter. Och framför allt att de när som helst kan avverkas om ägaren så vill, eller om marken byter ägare, säger Viktor Säfve, Skydda Skogen. Det är bra att en större del av avsättningarna nu finns på kartor, men om bolagen verkligen menar allvar med dessa avsättningar borde de självklart ge dem ett långsiktigt skydd. Många privata markägares avsättningar, som skogsindustrierna räknar som skyddad skog, finns inte dokumenterade någonstans.
Skogsindustrierna räknar vidare lågproduktiva myrar, hällmarker och fjällskogar som idag saknar områdesskydd, som skyddad skog.
- Mer än hälften av det som Skogsindustrierna räknar in i sina 25 % består av impediment utan områdesskydd. Dels är deras siffror inkorrekta, dels är siffran över hur stora obrukbara arealer som inte brukas ganska irrelevant. Mer än 90 procent av alla rödlistade skogslevande arter i Sverige finns ju i den produktiva skogen, säger Viktor Säfve.
Kontaktpersoner:
Viktor Säfve, ordförande, Skydda Skogen - telefon: 076-1148811,
This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.
Björn Olin, ledamot, Skydda Skogen - telefon: 073-3342952
Kartnedslag:
Fjällmassivet Sarek är upptaget som skyddad skog.
Likaså Lunds akademiska golfklubb.
Den första versionen av sidan var än mer extrem i utzoomat läge, då man fick intryck av att inte bara all skog är skyddad, utan snarare hela landaraealen. I den nu uppdatarade versionen är överdrifterna fortfarande mycket stora.
Se fler exempel här
Officiell statistik över långsiktigt skyddad skog
Enligt Naturvårdsverket som är den ansvariga myndigheten för skogsskydd i Sverige ser skogsskyddet ut som följer:
- Mindre än 4 procent av den produktiva skogen i Sverige har ett långsiktigt skydd. Mer än hälften av detta skydd finns i de fjällnära skogarna. Nedom den fjällnära skogen har endast 1,6 procent av de produktiva skogarna ett formellt skydd. Skogsdebatten handlar till stor del om den produktiva skogsarealen nedom den fjällnära gränsen. Det är även denna skogsareal miljömålet Levande skogar fokuserat på.
- Cirka 7 procent av all skogsmark, även lågproduktiva myrar och fjällskogar inkluderat, har ett formellt skydd.
- Enligt uppskattningar av Skogsstyrelsen och skogsägarna har cirka 5 procent av den produktiva skogsarealen avsatts frivilligt. Dessa siffror är dock mycket osäkra, av flera anledningar: 1. Det saknas fullständigt kartunderlag och det saknas gränsmarkeringar i terrängen. 2. De frivilliga avsättningarna saknar i regel* långsiktigt skydd. 3. Det finns inga heltäckande oberoende kvalitetsgranskningar av de frivilliga avsättningarnas naturvärden. Till skillnad från de naturreservat och nationalparker som inrättats, finns det ingen som vet exakt vad alla områdena innehåller och varför de avsatts. De studier som finns visar att många avsättningar saknar naturvärden.
Faktaruta om impediment:
Skogsindustrierna hävdar att över 25 procent av den svenska skogen är skyddad, men mer än hälften av denna skog består av lågproduktiva trädbärande myrar och hällmarker som inte har något områdesskydd. I skogsvårdslagen kallas dessa impediment och behandlas separat, eftersom de är svårföryngrade och olönsamma att bruka, och därför ej får skötas på samma sätt som produktiva skogar. Impediment definieras som mark som är olämplig för skogsbruk, exempelvis berghällar, kärr, fjäll. Inom skogsbruket definieras all mark som impediment, som har en lägre produktionsförmåga (bonitet) än en kubikmeter virke per hektar och år.
Impedimenten finns inte utritade som skyddad skog på kartor eller i terrängen. Impediment har betydelse för den biologiska mångfalden knuten till produktiv skogsmark både direkt och indirekt, men är naturligt i regel mycket artfattigare än produktiv skogsmark. Enligt en utvärdering utförd av Artdatabanken är endast 2 procent av alla skogslevande rödlistade arter direkt knutna till impediment. För ytterligare 5 procent av arterna har impedimenten en viss funktion. Det går därför inte att bevara den biologiska mångfalden knuten till produktiv skogsmark genom att kvantitativt fylla arealmålet med exempelvis myrar och lågproduktiva hällmarker.
"Givetvis är även impediment biologiskt viktiga, men det bör hållas i minnet att dessa områden endast representerar sig själv i termer av ekologisk representativitet. Impediment måste således, liksom den produktiva skogen, vara representerade på landskapsnivå. Eftersom impedimenten är naturligt artfattiga i jämförelse med produktiv skog, samt att den produktiva skogen historiskt har blivit mer påverkad så är det viktigt att särskilja begreppen. Då majoriteten av de hotade skogslevande arterna är knutna till produktiv naturskog så har den nationella strategin för skydd av skog främst fokuserat på produktiv naturskog."
Ur Skydda Skogen och Naturskyddsföreningens rapport om Nagoya och svensk skog
Källor:
SLU
Tidskriften Biodiverse
Skogsvårdslagstiftningen
Naturvårdsverket & Skogsstyrelsen 2012
Det är skillnad på produktiv skog och impediment
Bildexempel
Foto: Olli Manninen/Skydda Skogen 2011.
Lågproduktiv, obrukbar skogsmark, ett så kallat impediment. Mer än hälften av den skogsmark som Skogsindustrierna hävdar har ett formellt skydd består av impediment som saknar områdesskydd, där det är fullt lagligt att avverka enstaka ekonomiskt värdefulla träd.
Över 90 procent av alla rödlistade skogslevande arter är knutna till produktiv skog och kan därför inte bevaras genom att kvantitativt fylla arealmålet för produktiv skog inom Nagoya och Sveriges miljömål, med lågproduktiva myrar och hällmarker. Se jämförande bilder på produktiv skog nedan.
Foto: Olli Manninen/Skydda Skogen
Högproduktiv gammelskog med mycket grova lågor är idag en sällsynthet, vilket resulterat i att många arter knutna till dessa miljöer är hotade eller nära hotade. Det är grundläggande att Sverige har en naturvårdsstrategi att skydda och återskapa en större proportion av högproduktiva skogar av olika slag, från barrskogar till ädellövskogar, för att undvika ytterligare utrotning av arter i Sverige. Idag har mindre än 2 procent av den produktiva skogsarealen nedan fjällregionen ett långsiktigt skydd. Det är den hårdast brukade, men innan exploatering också mest artrika, produktiva skogen nedan fjällen som miljömålet Levande skogar fokuserar på. Det är också denna skog, som debatten idag egentligen främst handlar om.
Foto: Anders Delin/Skydda Skogen
Ädellövskogarna har en rik biologisk mångfald som är hotad eftersom stora arealer av den ursprungliga skogen har avverkats och ersatts av barrskogar eller jordbruksmark. I södra Sverige har endast någon enstaka procent av den produktiva skogsarealen ett långsiktigt skydd, långt från de minst 20 procent som ledande forskare bedömer krävs för att vi ska nå miljömålen och våra internationella åtaganden.
Viktig läsning:
- Se Skogsindustriernas webbsida här: www.skyddadskog.se
- Läs Skydda Skogens och Naturskyddsföreningens rapport: Rapport Sveriges skogar i världen - Vad innebär FN-avtalet från Nagoya för det svenska skogsskyddet? Tre ledande naturvårdsforskare medverkar i rapporten som också behandlar frågan om lågproduktiv skog och dess roll.
- Forskaruppropet: Över 200 forskare kräver skydd av 20 procent av den produktiva skogsarealen. Läs vad ledande naturvårdsforskare och en samlad miljörörelse kräver av regeringen och skogsnäringen för att Sverige ska kunna nå sina internationella åtaganden och nationella miljömål här.
- Läs Artdatabanken vid SLU:s rapport om situationen för den svenska skogen här.
Upprop
Skydda Skogens upprop för att stoppa Ikeas urskogsskövling i Karelen hittar du på
Kampanjsidan
Utbredd lobbyism och korrupta omständigheter
Industrin saboterar
skogsdebatten
Foto: Robert Svensson
Den skogsdebatt som pågått i snart ett år borde egentligen vara avslutad. Att skogarna skövlas och görs oframkomliga, att markerna körs sönder, att de nya skogarna blir plantager, allt detta är ju uppenbart och allt fler undrar hur det kan få fortsätta. Om debatten vore fri skulle industrin ha förlorat och man hade kunnat gå vidare till att diskutera åtgärder.
Men debatten är inte fri. Näringen säger ju nej, allt är bra som det är! Och näringen vet hur man kör över debatten.
Branschorganisationen Skogsindustrierna har, som den lobbyorganisation den är, en utbyggd propagandaapparat med mycket stora resurser. I höst jobbar den för högtryck med att försöka oskadliggöra den breda opinion som äntligen kommit fram, och att sprida glömska över bilderna av skövlad skog. Men också med att säkra några väntade tunga beslut inom skogspolitiken.
Skogsindustrierna kommer följaktligen med en rad mästrande utspel i media, samordnade med liknande utspel från LRF och enskilda bolag, anmärkninsvärt nog även från statliga Sveaskog.
Åtskillig tid tillbringar man också i riksdagskorridorena med att personligen påverka partiernas representanter i jordbruksutskottet och med att backa upp informella stödgrupper bland riksdagsmännen. (”Näringens luncher är de finaste”, bekände en ledamot.) Man inbjuder riksdagsmännen till tillrättalagda exkursioner för att visa det pågående skogsbrukets förträfflighet, till skillnad från de fördärvliga alternativ som miljöorganisationerna föreslår, vars avkastning - enligt industrins egna beräkningar - skulle bli 40% lägre!
Vid varje möte och i varje medialt sammanhang upprepas några väl valda påståenden, t.ex: ”Vi har aldrig haft så mycket skog som nu.” ( = Vi har inte haft så mycket träfiber på rot sedan 1920-talet). ”Inga nya reservat behövs eftersom Sverige redan skyddar 26% av skogsmarken.” (Rätt siffra 3,6%). ”Att efterleva det internatonella Nagoya-avtalet skulle kosta 520 miljarder.” (Gripet ur luften). ”Gammal skog har ökat med 7%.” (119 år gammal skog har blivit 121 år gammal, medan gammelskog, dvs naturskog med intakta ekosystem, huggs fortlöpande och minskar). Osv…
Allt är på ett karakteristiskt vis oprecist. Fakta är endera utelämnade eller avser något annat. Det intressanta och speciella med den här typen av påståenden är annars att de inte ska förväntas vara sanna i vanlig mening. De är något annat. De är snarare att jämföra med reklam, de är partsinlagor, men med status av positioner. Att det blivit mer gammal skog kan läsas som industrins policy. Sanningshalten blir på så vis ointressant.
Varje lögn är liksom påkostad, uppumpad med pengar, uppdiktad av välbetalda konsulter, uttalad med underförstådd hänvisning till näringens kraftigt uppblåsta betydelse för svensk ekonomi (nu 2,2 % av BNP och vikande).
Det är avskyvärt att tänka på att en stor och mäktig organisation på detta sätt kan nedlåta sig till att skamlöst ljuga för att vinna. Och att fabricerade lögner kan vinna gehör i Sveriges riksdag. Skam över dem som deltar i detta!
Men debatten saboteras effektivt. Industrins positioner flyttas fram. Med storskogsägaren Eskil Erlandsson som ansvarig minister (hur stor chans är det att han sätter folkets intressen i första rummet?) och den alltid handgångna Monika Stridsman som chef för Skogsstyrelsen är samstämmigheten garanterad. Våra skogar kan skövlas vidare.
Frågan är hur en stark opinion och många forskarröster över huvud taget ska komma till tals och hur ett dokumenterat missförhållande ska kunna rättas under dessa korrupta omständigheter. Den utbredda lobbyismen är ett demokratiskt problem i alla sammanhang. För skogen är den just nu en katastrof.
Thomas Tidholm
För bolagen betyder en totalfredad art ingenting
Vem äger lappugglan och nornan?
I en insändare nyligen ställer konstnären Matsåke Bergström i
Norrfjärden, Norrbotten, frågan om vem som äger lappugglan och nornan, två totalfredade och hänsynskrävande arter i våra skogar? Är även de skogsbolagens egendom som markägaren kan göra med precis som det passar? Den frågan förtjänar ett noggrant svar. Låt oss därför titta närmare på fakta.
Om någon av oss skadar en totalfredad art innebär det ett lagbrott. Det är till exempel straffbart att bortföra ungar ur ett lappugglebo eller gräva upp nornor i skogen. Påföljden är böter eller i grova fall fängelsestraff. Men för skogsbolagen innebär lagen att en art är totalfredad ingenting. Lagen gäller inte för dem. Det går hur bra som helst att såga ner ett boträd med lappuggleungar. Till och med örnbon har sågats ner upprepade gånger. Allt kan göras ostraffat. Skulle någon naturvårdare upptäcka brottet går det alltid att skylla på misstag. Ännu värre är det för nornor och andra totalfredade växter i skogen. Skördare och skotare som väger flera ton får krossa allt under sina larvfötter och markberedare får plöja upp marken där de växer.Totalfredning gäller inte för skogsbolagen. Det som i brottsbalken är straffbart för oss andra kan de strunta i och göra om gång på gång, år efter år. Skogsvårdslagen är nämligen fristående från brottsbalken och ger skogsbolagen straffimmunitet.
Därför, Matsåke, är svaret på din fråga: Ja! Skogsbolagen anser sig äga både lappugglan och nornan. Så illa är det med vår skogsvårdslag. Den lagen är skriven för att skydda skogsbruket, inte det liv vi kallar naturvärden, trots att det borde vara tvärtom. Behöver jag tala om varför Sveaskog startat sin charmoffensiv? Det är för att alla skogsbolag fortsatt fritt skall få råda över både lappugglan och nornan.
Skogsvårdslagen måste skrivas om.
Svenskt skogsbruk måste bli skonsammare.
Björn Mildh
hogstadomstolen.se: Inhibition i målet om kalkstenstäkten i Bunge
HD stoppar Nordkalk
Läs mer här
Blandskog bättre för både produktion och miljö
Ger bättre riskspridning
Naturlig blandskog i ryska Karelen. Foto: Robert Svensson
Den senaste tiden har sättet att bruka den svenska skogen livligt debatterats. Fokus i debatten har legat på om det nuvarande kalhyggesbruket skall fortsätta eller om det skall ersättas av kontinuerlig gallring, så kallat kontinuitetsskogsbruk.
Denna fokusering på enbart två alternativa brukningssätt är som jag ser det mindre lyckosamt. Jag menar att skogsägaren i stället vid val av skogsskötselmetod bör följa skogsvårdslagens produktionsmål, som säger att citat: ”Skogsproduktionens inriktning ska ge handlingsfrihet i fråga om användningen av vad skogen producerar”.
Read more: Blandskog bättre för både produktion och miljö
sverigesradio.se: Pinnplockerskan
Maria Westerberg
Maria Westerberg, "pinnplockerska" och vice ordförande i Skydda Skogen. Foto: Robert Svensson
"Det är inte så många som plockar pinnar nu för tiden. Barn gör det förstås. Och Maria Westerberg. En dag när vardagen och alla krav drev henne ut på en sorgens skogspromenad, råkade hon få syn på en lustig pinne i mossan. Den ville med henne hem och den hade ett budskap, den lilla pinnfiguren."
Lyssna på inslaget här
avaaz.org: Save Sweden's forests
Upprop till miljöminister Lena Ek
Lena Ek (C) har felaktigt påstått att hon inget kan göra för Ojnareskogen på Gotland. Enligt henne själv skulle hon då göra sig skyldig till ministerstyre och det strider mot grundlagen.
Det är helt riktigt att ministerstyre strider mot grundlagen. Det är också helt riktigt att det skulle vara ministerstyre om en minister aktivt går in och påverkar eller avgör ett specifikt domstolsärende. Men Lena Ek kan faktiskt rädda Ojnareskogen undan skogsmaskinerna och Nordkalk.
Miljöministern inte bara kan, det är hennes och regeringens skyldighet att se till att Ojnareskogen skyddas. De unika naturvärdena och de hotade arterna uppfyller med råge kriterierna för att inrätta ett natura 2000-område. Detta låter sig göras alldeles oavsett pågående juridiska process och skulle inte innebära ministerstyre.
Ett land och en miljöminister som tar sitt miljöansvar fullt ut ser i förlängningen till att området enligt gällande utförandeplan även blir nationalpark.
Låt oss vinka av skogsmaskinerna för gott!
Mellanskogs maskiner passerar Ojnarelägret under transporten bort från Ojnareskogen. Foto: Robert Svensson
Skriv under uppropet här
avaaz.org: Stop limestone quarry to secure fresh water reserve and natural habitat for a number of endangered species.
Skriv på för Ojnareskogen!
Ojnareskogen på norra Gotland. Foto: Robert Svensson
"Nordkalk, a Finnish company, has by Swedish courts been given the rights to mine for limestone in an area bordering to Natura 2000 sites (http://ec.europa.eu/environment/nature/natura2000/index_en.htm) and Gotlands biggest fresh water reserve. A number of protected species will be severely damaged. Notably, Gaffelfibbla,Apollo (Parnassius Apollo) Large Blue (Maculinea arion), Montagu's Harrier (Circus pygargus). The Swedish EPA has appealed to the Supreme Court to stop this and has requested that the company should not be allowed to establish the site before the case is tested by the Supreme Court. In the meantime Nordkalk can continue to cut down the woods and destroy the land."
Read more and sign the petition here
Kampanj
Stoppa urskogsskövlingen!
Gör din röst hörd, skicka brev till IKEA - Swedwood!
Föreningen Skydda Skogen och Jordens vänner, Sverige, har under senaste åren noga följt och dokumenterat IKEAs verksamhet i Karelen. Bevisen finns. Vi menar att IKEA genast måste sluta ljuga, samtidigt som man avbryter sina planer på att exploatera ytterligare tusentals hektar gammelskog i ryska Karelen och Ryssland. Om något bolag i världen har kapital och makt att göra om och göra bättre, så är det IKEA. Bolaget skulle om man ville kunna påverka beslutsfattare och konkurrenter att avstå från att hugga gammelskogar, för att istället gå över till ett naturnära skogsbruk i sekundärskogar som redan är brukade.
Läs mer och skriv under uppropet här
