I skogsbolagens korridorer har man under decennier rakryggade stått och skrutit över den råvara man kunnat erbjuda sågverksindustri och allmänhet i form av timmer av bästa kvalitet. Stolta har man konstaterat att den norrländska furan i århundraden stått högt i kurs i den kräsne hantverkarens händer. Lagom tillväxt och rätt gener har under årtionden gjort att bygdens skogsarbetare kunnat känna sig stolta över att få bidra till samhällets utveckling inom träindustrin.

Idag kan man bara konstatera att norrlandssfurans klang under de sista årtiondena sakta tystnat. Överallt där skogar med kvalitetstimmer stått ser man idag hur snabbväxande plantager växer i en rasande fart med tragiska kvalitetsminskningar som följd. Vackra flerskiktade skogar med träd som genom åren utvecklats till överlevare är bortfraktade och har ersatts med Contortaplantager vars kvalitet endast duger till papper och att torka sig med någonstans. VAR TOG STOLTHETEN VÄGEN?

I generationer har människorna i norrlandslänen levt gott på vad skogen gett. Man har hushållit med resurserna och haft arbete i skogen i alla tider. Arbete åt många, har även varit skogsbolagens paroll när det osat hett om öronen. Stolta har man basunerat ut hur många anställda man betalat lön. –Tacka oss för välfärden, är en klyscha som man hört till leda. Samtidigt som man manipulerar en hel befolkning sågar man för brinnande livet av den gren man sitter på. Holmen lägger ner kontoret i Lycksele och flyttar till Ö-vik. Sveaskog lägger miljoner på att utveckla ”den förarlösa maskinen”, allt för att kunna permittera flera. Man söker röjningsarbetare i östländerna istället för att söka på orten för att om möjligt kunna spara pengar, samtidigt som man skyller på ”naturvården” att man säger upp folk. Faktum är att det i dagsläget endast är 0,8% av de nedan fjällnära skogarna som är skyddade i reservat, lägst i landet! Listan kan göras lång. VAR TOG STOLTHETEN VÄGEN?

Med facit i hand kan man konstatera att generationen innan vår lyckades med konststycket att nyttja skogen som resurs med kvalitetsvinster som följd samtidigt som man bevarade den biologiska mångfalden, alltså utan att utrota växter och djur som bodde där. De äldre träden avverkades medan resten växte på sig. Landskapet var alltid skogsbeklätt och man tog tillvara skogens värden i form av rekreation, jakt, fiske, bär och svamp mm. Allt i en härlig symbios. Visst gjorde man sina misstag med ex vis dimensionshuggningen under sekelskiftet som utarmade skogarna på gamla grova träd, men i jämförelse med dagens skogsbruk lyckades man bra. Detta kan man inte minst se på hur mycket pengar dagens skogsbruk tjänat på ”gårdagens” skogar.

Storskogsbruket har sedan 50-talet däremot lyckats med konststycket att rubba ett helt ekosystem med en katastrof som följd. Genom att uteslutande på ett onaturligt sätt kalavverka stora områden naturskogar och ersatt dessa med likåldriga plantager har man enligt Artdatabanken sett till att 370 skogslevande arter i Västerbotten rödlistats som hotade/missgynnade. Dessutom har 11 redan försvunnit. Listan växer oroväckande snabbt! (Det finns närmare 2000 rödlistade arter i landet som helhet). Trots detta vägrar man konsekvent att bruka skonsammare avverkningsmetoder där de yngre träden lämnas för framtiden. Detta är vad bolagen kallar ett långsiktigt skogsbruk! Man utger sig för att ha världens främsta skogsbruk, trots att man vet att det enda man åstadkommit är att man försämrat virkeskvalitén, utrotat växt och djurliv, snart huggit bort all gammal skog samt minskat antalet anställda med 60% mellan 1993 och 2000! (Källa: Skogsstatistisk årsbok 2002). Samtidigt slår man rekord i vinster och avverkad kubik, TROTS att man ser att råvaran tryter! VAR TOG STOLTHETEN VÄGEN?

Skogsindustrins misslyckande att kunna planera tillgång och efterfrågan samt att pengarna alltid varit den kortsiktiga moroten har gjort att man hamnat i en återvändsgränd. Den egna gammelskogen är snart slut, och de skogar som finns kvar bör i många fall sparas eftersom de blir mer och mer unika. Holmen Skog har öppet gått ut och sagt att om 10-15 år är de gamla naturskogarna slut. Samtidigt konstateras helt nyligt vid provsågning av de äldsta plantagerna att virkeskvalitén är katastrofal. Oj då! Vad ska sågverken då såga??

Samtidigt anställer bolagen virkesinköpare för att komma åt de privata skogarna. Den ene inköparen bjuder över den andre, och man avverkar med minimal naturhänsyn för att få ut det mesta möjliga värdet, i pengar. Allt för att mata en överetablerad industri. På andra sidan inventerar Länsstyrelsens folk länets skogar för att kunna spara det som sparas kan ur ekonomisk, ekologisk och realistisk synpunkt. Om bolagen skött sitt jobb skulle vi aldrig ha hamnat i denna sits där vi bygger små ”Skansen” där man kan se hur skogen ”egentligen skulle se ut”. Som vi alla vet kan även den privata skogsägaren påverkas av bolagens dåliga planering när dennes skog kan bli avsatt som reservat, trots att denne kanske hushållit med sina resurser. Som tur är betalar staten markägarens skog med marknadsmässiga priser.

En anställd jag talade med på ett av bolagen konstaterade helt öppet i besvikelse att ”det blir inte mycket till skog man kan visa sina barn när de växer upp”. ÄNDÅ hjälper han aktieägare och en överetablerad industri att tömma vårt kära Norrland på det naturligaste vi hade, skogen. VAR TOG STOLTHETEN VÄGEN?

Christer Klintefelt
Lycksele