Till debattred. för ev. publicering 6 feb. 2002.

Alla vet nog vad det betyder att rätta munnen efter matsäcken - hittills dock inte skogsindustrin.
Avverkningarna styrs inte av skogshushållning eller hänsyn till ortsbefolkning och natur utan av leveranskrav till industrin. Därför är det så virkesfattigt i stora delar av Norrlands inland som det är. Därför huggs fortfarande gammelskogarna, där timret finns - men även de artrika miljöerna, viktiga för bevarande av naturvärdena.

Nu klagar högste representanten för den näring som redan glufsat i sig alldeles för mycket och lämnat jättearealer utan skogtäcke, Stefan Wirtén, under rubriken "Räcker skogen när reservaten blir fler?" Han säger i Vi Skogsägare 5 feb. 2002 att han har farhågor för att allt större arealer skogsmark lämnas till naturvård: "Stora volymer är inte åtkomliga av olika skäl, vi kan komma i ett läge där all expansion måste klaras med import … smärtgränsen börjar närma sig då det gäller mängden reservat".

Man får tacka för denna klartext! Tack för att Du gör klart för skogssverige att det inte längre går att hålla på så här. Läget är skarpt. Den äldre skogen håller på att ta slut. De rester som finns behövs för att tillgodose miljömålet i skogen. De är alltså inte tillgängliga för industrin.

Industrins matsäck är inte alla svenska skogar - det är de skogar som blir över för produktionsskogsbruk när naturvårdskraven har uppfyllts, och de kraven är ännu inte på långt när uppfyllda. I själva verket har industrin redan glufsat i sig alldeles för mycket. Det är dags att rätta aptiten och munnen efter matsäcken.

Anders Delin, Kulgatan 40, 81171 Järbo, 0290-70821, Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar. Du måste tillåta Javascript för att visa e-postadressen
Koordinator i Nätverket för Naturvård i Svensk Skog