Forest Stewardship Council (FSC) är en internationell organisation för certifiering av skogsbruk och skogsprodukter. Tanken är att FSC ska främja ett miljömässigt, socialt och ekonomiskt ansvarsfullt skött skogsbruk. FSC består av representanter från skogsindustrin, miljörörelsen och sociala intresseorganisationer. Den första svenska FSC-standarden, som baseras på FSC:s internationella principer och kriterier, introducerades 1998. Det är fortfarande den standard som används idag (2009), trots att standarden egentligen ska uppdateras vart 5:e år.

I Sverige är nästan hälften av den produktiva skogsmarken, nära 11 miljoner hektar, FSC-certifierad. De största skogsbolagen i Sverige är FSC-certifierade och en oberoende (från FSC) ackrediterad certifierare ska kontrollera att de efterlever standarden. Certifieraren granskas i sin tur av företaget Accreditation Services International (ASI), som kontrollerar att certifieraren arbetar efter och följer de regler som finns.

FSC-certifieringen ska vara en garanti för att trä- och pappersprodukter kommer från ett hållbart skogsbruk och göra det möjligt för konsumenter att göra ett aktivt och miljömedvetet val. Enligt den svenska FSC-standarden från 1998 ska gammelskogar och nyckelbiotoper bevaras och olika naturvårdsåtgärder ska vidtas vid avverkningar.

FSC i verkligheten

Konsumenter kan i dagsläget inte lita på att de FSC-märkta produkterna på marknaden kommer från hållbart skötta skogar. Det förekommer kontinuerligt att FSC-certifierade skogsbolag avverkar gammelskogar och nyckelbiotoper, och att de avverkar skog med miljömässigt undermåliga skogsbruksmetoder, vilka bryter mot den svenska FSC-standarden. Hänsyn tas inte alltid till fåglars häckningsplatser, t.ex. tjäderns lekplatser (tjädern är upptagen i EU:s habitat- och fågeldirektiv som en art för vilken särskilda skyddsområden ska avsättas). De flesta skogsbolag anlägger stora monokulturer och skogsplantager och sparar för ofta en för låg andel lövträd, hänsynsytor, död ved och gammelskog på landskapsnivå. Stora kalhyggen är tillåtna liksom gödsling, markbearbetning, dikesrensning, främmande trädslag och giftbehandling av plantor.

De flesta FSC-certifierade skogsbolag har många avverkade skyddsvärda skogar, naturvärdesträd och överkörda lågor på sitt samvete. Det är inte acceptabelt att skogsbolag förvaltar sitt åtagande gentemot FSC och skogen på detta sätt. Ett skogsbolag som ständigt gör sig skyldig till dessa övertramp ska överhuvudtaget inte vara certifierad. Skogsbolaget bör mista sitt FSC-certifikat. Det är i första hand skogsbolagens ansvar att se till att de följer standarden. När de inte gör det, måste certifierarna och FSC agera, vilket de hittills inte gjort. Uppenbara brott mot FSC har inte fått några allvarliga konsekvenser, vilket inneburit att skogsbolagen ostört kunnat fortsätta att bryta mot FSC-standarden.

Det ska vara möjligt för oberoende certifierare och FSC att suspendera företag och dra in deras certifikat i praktiken, inte bara i teorin. Har ett skogsbolag en gång fått ett Major CAR (den allvarligaste anmärkningen en certifierare kan dela ut till FSC-certifierade skogsbolag, förkortning för Krav på korrigerande åtgärder) bör de mista sitt FSC-certifikat om de systematiskt fortsätter att bryta mot standarden. Skogsbolag som avverkningsanmäler gammelskogar och nyckelbiotoper ska också kunna anmälas för brott mot standarden innan de avverkat skogen.

Certifierarna kontrakteras av skogsbolagen, vilket troligen medför att de inte agerar helt opartiskt vid granskning av de FSC-certifierade skogsbolagen. Certifierarna måste kontrakteras av ett fristående organ och inte av företagen. Hittills har certifierarna agerat alltför slapphänt och haft en tillåtande attityd när de granskat områden som avverkats felaktigt, och gång på gång godkänt skogsbolagens förfaringssätt. ASI måste använda sin möjlighet att frånta certifierarna deras befogenhet att som oberoende organ granska FSC-certifierade företag. Certifierarnas uppföljningar i fält måste vara offentliga för att ge intressenter en insyn i deras verksamhet. Fältbesöken måste dessutom ske när marken är snöfri, för att alla avvikelser från standarden ska uppdagas.

FSC ur funktion

Sönderkörd låga, FSC-certifierade statliga Sveaskog, Foto 2009

Somliga anställda på skogsbolag och certifieringsbolag menar att tydliga övertramp mot FSC-standarden kan klassas som en tolkningsfråga. De framhåller att FSC-standarden kan tolkas på olika sätt och menar att en del överträdelser inte avviker från standarden, trots att exempelvis en gammelskog som hyser ett flertal rödlistade arter eller naturvärdesträd har avverkats eller död ved körts över. De menar att FSC-standarden lämnar utrymme för subjektiva tolkningar.  Avvikelser kan också avfärdas som misstag eller engångsföreteelser. Skydda Skogen ifrågasätter denna syn på FSC-standarden. Hur kan standarden överhuvudtaget feltolkas när det tydligt står att gammelskogar inte ska avverkas och att naturvärdesträd värnas vid alla åtgärder och inte ska avverkas? Det ska inte gå att avfärda tydliga brott mot standarden som obetydliga snedsteg.

De flesta FSC-brott som uppdagas skulle ha begåtts i det tysta om inte miljöorganisationer och ideella krafter varit ute och kontrollerat skogsbolagens efterlevnad av FSC-standarden. Ingen hade klagat och skogsbolagen hade kunnat fortsätta sina avverkningar som om allt vore frid och fröjd. Det ska inte behöva vara ideella organisationer eller enskilda människors uppgift att sköta denna granskning. FSC-certifieringen ska kunna garantera att skogsbruket följer de krav som finns.

FSC har misslyckats bevara den biologiska mångfalden och att förhindra att skogar med höga naturvärden avverkas i Sverige. Det finns otaliga exempel på att bolag som Stora Enso, Bergvik, Holmen skog, SCA och Sveaskog brutit mot standarden under årens lopp. Det tyder dels på att bolagen inte tar standarden fullt på allvar och använder FSC för att få fler kunder, och dels att systemet är för svagt. Skydda Skogen och andra miljöorganisationer har dokumenterat många brott mot FSC-standarden, men hittills har det inte lett till några allvarliga följder för de inblandade skogsbolagen. Inte heller har det lett till tillräckliga förbättringar i standarden eller skogsbruksmetoderna. Den svenska FSC-standarden är i sin nuvarande form för svag för att säkerställa och skydda Sveriges biologiska mångfald samt att trygga skogens sociala aspekter.


Krav saknas


FSC-standarden kräver fortfarande inte att den generella hänsynen i skogsbruket granskas i större utsträckning. Ideella naturvårdares granskningar visar att den ofta är bristfällig. Skogsstyrelsens granskningar har visat att 20 procent av skogsbolagens avverkningar under 2007 inte nådde upp till skogsvårdslagens lågt satta minimikrav, vilket i sig är ett brott mot den svenska FSC-standarden (kriterium 3.1.1).

Svenska FSC gynnar skogsskötselmetoder som leder till att skogslandskapet utarmas biologiskt genom att omvandla naturskogar till plantager. FSC bör framhålla och främja alternativa metoder för att bromsa utarmningen av den biologiska mångfalden genom bl.a. naturlig föryngring, kalhyggesfritt skogsbruk, starkare skydd av vattenmiljöer, ökad generell hänsyn med fler evighetsträd och ökat inslag död ved och lövträd i det brukade skogslandskapet. FSC ska inte tillåta att naturskogar omvandlas till plantager, monokulturer eller hårt brukade industriskogar. Även ett omfattande restaureringsarbete krävs på landskapsnivå för att nå den skyddsnivå som krävs för att bevara mångfalden i skogen, eftersom skogar med höga naturvärden är en brist i landskapet. FSC måste utveckla riktlinjer för hur urvalet av lämpliga ”restaureringsskogar” kan ske – här bör framför allt äldre och avverkningsmogna skogar, samt lövskogar med potential att utveckla höga naturvärden omfattas.

Fortfarande kräver inte FSC-standarden total transparens och kvalitetskontroll när det gäller de frivilliga avsättningarna. Alla bolag, bortsett från Sveaskog och till alldeles nyligen också SCA och Holmen Skog (efter många år av kritik och påtryckningar från miljörörelsen), har strategiskt valt att inte publicera kartor officiellt på nätet. Det är därför svårt att få en överblick över var resterande skogsbolags frivilliga avsättningar är belägna. Undersökningar har dessutom visat att skogsbolagens frivilliga avsättningar inte sällan är mer lågproduktiva marker med lägre biologisk kvalitet, vilket medför minskad ekonomisk förlust för skogsbolagen. De frivilliga avsättningarna innebär inte heller områdena är skyddade enligt lagen, utan de kan istället avverkas utan följder.

Detta är mycket allvarligt med tanke på att mer än hälften av Sveriges delmiljömål för långsiktigt skydd av skogsmark till 2010 (under miljömålet Levande skogar), bygger på frivilliga avsättningar. FSC har självklart en stor roll i det hela. Miljömålet vilar alltså på en väldigt lös grund eftersom de frivilliga avsättningarna inte bevarar den biologiska mångfalden i skogen på lång sikt.

FSC-standarden kräver visserligen att minst 5 procent av de certifierade skogsägarnas marker ska avsättas till naturvård (som nämns ovan), vilket är bättre än ingenting. Men standarden garanterar på intet vis det hållbara nyttjande av de skogliga ekosystemen som FSC lovar sina kunder. Enligt Miljövårdsberedningen måste minst 9-16 procent av den svenska produktiva skogsarealen nedanför den fjällnära gränsen skyddas på lång sikt om den biologiska mångfalden skall kunna bevaras. Denna nivå förutsätter dessutom att den generella naturhänsynen i den brukade skogen är generös, vilket inte är fallet i dagsläget. Forskning visar att när 10-30 procent av krävande arters ursprungliga livsmiljö återstår, minskar deras överlevnadschanser drastiskt. Till och med statligt ägda Sveaskog har högre ambitionsnivå än FSC, en nivå på 20 procent (varav 10 procent naturvårdsskogar), med argumentet att detta är vad som minst krävs för att bevara de mer känsliga arterna i skogslandskap där skogsbruk bedrivs. Detta medan det FSC-certide skogsbolaget Holmen skog vill sluta med naturlig föryngring och uteslutande gå över till att byta skog mot plantager, vilket är ett stort hot mot den biologiska mångfalden i skogen. Det räcker med andra ord inte med 5 procent frivilliga avsättningar.

Slutet nära för FSC?

Tanken med FSC var att skogsbruket i Sverige skulle utvecklas till ett mer och mer hållbart skogsbruk. Nu har över 10 år gått och bolagen vill fortfarande inte skydda våra sista gammelskogar eller ta den hänsyn som krävs i de skogar som brukas. De vägrar att göra vidare avkall på potentiell skogsindustriell maximalvinst, istället för att ta sitt sektorsansvar som förutsätter ett långsiktigt hållbart nyttjande av skogen. Nyttjandet av ekosystem måste ske på sådant sätt att kommande generationer kan få del av dess ekosystemtjänster, medan naturligt förekommande arter kan leva vidare i livskraftiga populationer.

Naturskyddsföreningen och Fältbiologerna har redan lämnat svenska FSC:s styrelse som en protest för att de anser att systemet fungerar för dåligt. Naturskyddsföreningen är dock fortfarande medlem i svenska FSC. Tillsammans med Miljöförbundet Jordens Vänner, Världsnaturfonden WWF och Sverige Ornitologiska Förening representerar de miljökammaren i FSC. Skydda Skogen är inte medlem i svenska FSC, och kommer inte heller att vilja vara det så länge standarden och skogsbolagens tillämpningar är ohållbara och skogsbolagen oseriösa.

Det finns en utväg ur den katastrofala situation som råder med det svenska FSC-systemet: vilja hos skogsbruket. Det är något som till stor del saknas idag. Standarden måste utvecklas i samråd med miljörörelsen och andra intressenter. Idag har skogsnäringen makten över FSC.

FSC borde kräva att alla skogsaktörer som vill certifiera sig ska en hög ambitionsnivå som ligger i linje med rådande naturvårdsforskning, liknande den som Sveaskog har (20 % avsättningar till naturvård).

Endast skogsbolag som på uppriktigt allvar vill bedriva ett långsiktigt hållbart skogsbruk bör få tillstånd att vara certifierade. Brott mot standarden måste leda till faktiska konsekvenser. Skogsskötselmetoderna som används måste vara miljövänliga och ta hänsyn till ekologiska, estetiska, sociala och ekonomiska aspekter.

Hittills har svenska FSC varit ett stort misslyckande för skogen och naturvården, ett misslyckande som kommer att få långtgående konsekvenser.